Svårt, det är så otroligt svårt.
Jag kan inte sluta tänka på de sista minutrarna i fredags kväll, de absolut tuffaste minutrarna i hela mitt liv. Men efter, jag minns inte speciellt mycket utan det är mer som en tjock blöt dimma som trycker emot. Det enda jag minns är att kvällen kändes som ett enda långt sammanbrott.  Jag ångrar så mycket och jag har gjort och sagt så många elaka saker som lett till att det blev såhär.

Många skulle kanske kalla det här slutet för ett misslyckande, men jag skulle nog hellre vilja kalla det ett värdigt avslut. Ja det var jobbigt och allt sånt men avslutet var faktiskt väldigt fint nu när jag tänker tillbaka på det, inte en höjd röst, inga elaka kommentarer och vi gick som vänner. Jag skulle mer vilja säga att vi lyckats.

Det gör ont att någon man inte kan vara tsm med den person som man älskar så sjukt mycket och är kär i. Men vi gjorde det för vår skull, för att vi älskar varandra