Det finns saker som jag ångrar att jag har sagt eller gjort. Det finns mycket jag ångrar som kanske ha bidragit till att det finns en stor mur mellan dig och mig? Den där muren borde inte finnas där men ibland känns det som att den sjunker ner en bit för att sedan resa sig högre än någonsin.

Vi borde ha kommit förbi det där stadiet nu, vi är båda vuxna människor men jag är tyvärr ensam om att försöka riva muren. Du skiter i vad allt våra band betyder, banden kommer aldrig kunna kapas, dom kommer alltid finnas där men dom blir bara otydligare och otydligare.

Varje gång du säger dom där sakerna som du kan säga till mig så verkar jag hård på utsidan, precis som att jag inte bryr mig om vad du säger. Jag säger till andra att jag inte längre bryr mig om det du säger men det sårar mig lika mycket varje gång och jag gråter så fort jag vet att jag är ensam, det ska inte vara på det här sättet men jag kan inte förändra det själv du måste finnas där och hjälpa till.

Jag minns ett gräl för inte så länge sen,
(jag) Men snälla sluta och skaffa dig ett liv
(du)  Ja det ska jag, sålänge jag slipper ha dig i det.

Och du var helt allvarlig när du sa det! Jag har fått höra och stå ut med mycket från dig men det där fick mig att gå sönder inom mig och jag har fortfarande inte kunnat släppa att du sa det till mig och att du menade det.

Det får inte vara såhär, vi hör ju ihop... det gör vi