Satt just i en disskusion med en person som frågar mig hur jag kan jobba med nått så äckligt som att ta hand om gammlingar. Nu är jag så arg så jag kokar.

För de första, dom människor jag har att göra med på jobbet är inte äckliga. Alla är helt fantastiska på sitt sätt och att få tiden till att sitta och lyssna på deras historier är svår att få till, men när jag väl får det så sitter jag gärna och lyssnar på vad de har att berätta.

Tänk vad mycket dessa människor har varit med om och genomgått? Det är inte deras fel att de blir sjuka eller helt enkelt behöver hjälp och inte kan bo hemma längre. Varför ska inte de förtjäna ett värdigt slut i livet? När folk tror att vi sitter på våra arslen eller torkar skit hela dagarna kan ta och tänka om. Vi sliter som djur för att de ska få det så bra som bara är möjligt den sista tiden.

Alla de som klankar ner på oss äldrevårdspersonal skulle ALDRIG klara av att göra det vi gör för  dom här människorna, visst torkar vi skit men vi gör så mycket mer än så. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag gör mer för dessa människor än för mig själv ibland. Jag känner ofta att jag inte orkar jobba (jag är inte van vid arbetslivet än om man säger så) men jag peppar mig själv och talar om för mig att jag behövs. Så fort jag är på jobbet och hjälpt min första kund på morgonen och ser tacksamheten i deras ögon så är tröttheten som bortblåst.

Vi räddar liv och är hjältar precis lika mycket som brandmän och ambulanspersonal. Vi räddar liv vi med trots att vi torkar den där omtalade skiten. Vi lägger om sår som många skulle svimma bara av att se. Vi ger dem medicin, mat, vi städar deras rum, tvättar deras kläder, vi bäddar deras sängar.

Visst kan man tycka att de ändå inte har de bra på äldreboenden och jag håller med, jag hade inte velat lägga mig direkt efter middagen men vi har inget val. Vi måste börja lägga folk tidigt för att hinna med allt som måste göras på kvällen.  
Men vi gör så gott vi kan så att de ska få det så bra som möjligt och jag älskar mitt jobb.

Vi är värda mer lön och vi är framförallt värda mer RESPEKT