Mja, precis som rubriken säger så börjar det bli dags nu. Dags att plocka ihop bilder och minnen och stoppa undan, såklart inte alla bilder och minnen men de som är pussigull minnen. Det gör för ont att se dem varje dag så jag lägger undan dem så jag kan ta fram dem när jag känner att jag vill minnas och titta :) 

 

Men jag kan inte helt släppa känslan av att det är över, går omkring med en märklig känsla i magen hela dagarna, vaknar med den och somnar med den. Vet inte vad den betyder och jag vill inte ta reda på det heller. 

 

Överlag så mår jag lite bättre och bättre hela tiden men kan komma stunder då jag bara vill sätta mig ner och gråta hysteriskt en stund.