ÅH jag kan inte beskriva hur glad jag är att jag har fått tillbaka min bästa vän. Hade en period då vi inte hördes alls, och det var över ett år. 

 

Mantisen och jag har växt upp ihop, varit med om allt som hör uppväxten till ihop och vi ska inte tala om alla minnen vi har. Sen är vi så fruktansvärt lika varandra och vi tänker lika och fungerar lika. Lika störda båda två.

 

Vi har en sån där humor som bara vi förstår, folk skrattar åt oss men inte för att de förstår utan de skrattar åt oss för att vi är så sjukt jäkla knäppa och fullkomligt onormala. 

 

Den här perioden vi var ifrån varandra så växte vi, jag tror faktiskt våran vänskap behövde den för att överleva, herregud vi satt ju så gott som ihop. Att komma hem från skolan och kolla vad man fick till middag.... usch lät tråkigt, sprang över till Amanda och slet upp dörren, sparkade av mig skorna och stövla in i köket "Vad blir det för mat?" I bland lät det mycket godare "Kan jag äta här?" jadå, väldigt sällan man fick ett nej och lät det inte alls gott så stövlade man hem igen. På den nivån var vi och eftersom vi bodde grannar så sågs vi så gott som dagligen. 

 

Vi är mer vuxna nu, haha kan man fan inte tro. Men vi vet vart vi har varandra, ska nog mycket till för att vi ska bli osams eftersom vi fungerar precis lika dant och det visste vi inte innan... konstigt nog. Asch jag är bara så himla glad att jag har min bästa vän tillbaka och att jag har en brudtärna på mitt framtida bröllop. För ingen kan ta den platsen <3 Ingen kan ta den platsen som du har i mitt hjärta heller <3