Tanken att plugga till förskolelärare har slagit mig många gånger. Men har oftast kommit på andra tankar, men mitt långsiktliga mål har ju alltid legat och pyrt i bakgrunden. Men nu är jag övertygad om att jobba med barn är det som är heeelt rätt för mig. 

 

Förra veckan vaknade jag 2-3 mornar med världens sämsta humör, var less på allt i stort sett och hade ingen alls lust att gå till jobbet. Ville bara stanna i sängen hela dagen och tycka synd om mig själv. Varför vet jag inte, men som på den gamla dåliga tiden, låg i sängen hela dagarna och bara mådde piss. 

Men när jag tvingat mig iväg, nästan gråtfärdig på vägen för jag bara vill hem, och kommit fram till dagis. Möts av mina fina och glada kollegor och barnen... barnen ska vi inte tala om! De springer emot en med stora leeenden och man börjar dagen med kramkalas och barnen pratar i munnen på varandra, så ivriga att berätta om allt från tröjan han har på sig till kryssningen hon var på över helgen osv. Man kan inte vara annat än lycklig när man är där, jag älskar att jobba på dagis och jag tror det är mitt kall här i livet. Älskade ungar. 

 

och mitt långsiktliga mål? Well, jag behåller nog det för mig själv ett tag. Ni som vet, ni vet. Ni som inte vet, ni vet antagligen inte av en anledning;) 

So long !  <3